Resultat

Allmänt

Sedan starten 1990 är mer än 6000 barn födda efter olika typer av behandlingar vid Carl von Linné Kliniken (februari 2011). Pågående graviditeter är hela tiden minst 300 st. Detta gör kliniken till en av dem i Norden som hjälpt flest par att få barn. En anledning till detta är en hög och jämn lyckandegrad under alla år.

Prognosfaktorer

Sedan flera år har vi systematiskt och i samarbete med Uppsala Universitet undersökt faktorer hos embryon som påverkar chansen för graviditet. Vi har även systematiskt registrerat en mängd faktorer hos de par vi behandlat. Under det senaste året har utvärderingar av alla dessa faktorer gjorts med avancerad statistisk metodik. Detta har lett fram till två viktiga resultat. Det första är att vi bättre kan avgöra vilket embryo som har störst chans att resultera i graviditet. Ett andra viktigt resultat är att vi nu bättre kan ge det enskilda paret en prognos för hur stor chansen är att en IVF-behandling lyckas i just deras fall.

Ett eller två embryon?

De senaste åren har det skett en stor förändring i rutinen hur många embryon som sätts in i livmodern. Vi följer Socialstyrelsens direktiv att sätta in ett embryo i flertalet fall för att minska antalet tvillingar. Tidigare återfördes mer eller mindre regelmässigt två embryon. Bakgrunden är att uppföljande studier visat en klart ökad risk för barnen om de föds som tvilling jämfört med s.k. singelgraviditet (hänvisning ex. Torbjörn Bergh och medförfattare, Lancet, vol 354, 1999. Socialstyrelsens rapport 2000:4). Exempelvis är risken för CP-skada hos en tvilling fyra gånger högre än hos ett barn som varit ensamt i livmodern. (Risksiffrorna skiljer sig dock inte mot risken för tvillingar som tillkommit utan behandling.)

Numera återför vi ett embryo i ca 70% av alla behandlingar. Våra unika matematiska modeller avgör om ett eller två embryon ska återföras. Med hjälp av dessa kan vi enkelt avgöra när man faktiskt ordentligt ökar graviditetschansen genom att återföra två ägg, utan att tvillingrisken samtidigt blir hög. Och när ett embryo ger nästan lika hög graviditetschans som två, men utan en stor tvillingrisk. Se även under Ett eller två embryon?

Hur ändras resultaten när vi strävar att få färre tvillinggraviditeter?

Med hjälp av vår databaserade prognos- och urvalsmodell har resultaten fortsatt att vara glädjande hög. Den s.k. implantationsfrekvensen (chansen för ett enskilt embryo att utvecklas till graviditet) är högre än tidigare år då två embryon sattes in. Det beror på att vi nu allt oftare hittar rätt embryo att återföra. Antalet behandlingar där embryon kan sparas och frysas har ökat markant. Tillsammans gör detta att chansen att bli gravid efter en ägguttagning (inkl resultat från ev återföring av frysta-tinade embryon) är oförändrat på den höga nivå som vi vant oss vid tidigare då två embryon i princip alltid sattes tillbaka. Detta trots att vi samtidigt sänkt andelen tvillingförlossningar till 2 % (från tidigare 28 %), vilket är den lägsta nivån i landet totalt sett under senare år. Viktigast är att detta medfört en dramatisk sänkning av andelen födda barn med låg födelsevikt (viktig riskfaktor för CP-skada). Denna andel har sjunkit med 70 %. Antalet barn som dör före eller i anslutning till förlossningen har sjunkit med samma siffra. Dessa siffror är nu helt i nivå med dem som man finner då graviditeten uppkommit utan behandling.

Läs mer om den här dramatiska förbättringen av resultaten under rubriken Vetenskap. Vill du få en uppfattning om vilka chanser just du skulle ha vid behandling hos oss? Kontakta oss. Oftast kan en enkel ultraljudsundersökning och ett par blodprover ge en god uppfattning om det.

Vad innebär blastocystodling?

En av de metoder som prövas för att välja bäst embryo att återföra, innebär förlängd odling i värmeskåp i fem dagar i stället för två. Helst ska då ett embryo utvecklas till en s.k. blastocyst. Tanken är att en del embryon stannar i utvecklingen under den förlängda odlingen, och endast de mest livskraftiga blir kvar. En orsak till detta är givetvis att inte alla embryon är av fullgod kvalitet, och ju längre embryon odlas, desto tydligare avslöjar sig de med sämre chans. En nackdel med förlängd odling är dock att odlingsskåpen på laboratoriet knappast kan ge bättre odlingsbetingelser än livmodern. Flera sammanställningar av jämförande studier mellan kort och lång odling visar att graviditetsfrekvensen inte blir högre med långtidsodling. Även kliniker som använder sig av blastocystodling i stor utsträckning, gör det på bara en del av alla behandlingar. Om man trodde att embryon verkligen blir ”bättre” av längre odling, så skulle förlängd odling förstås göras i samtliga fall!

Eftersom vi har utvecklat vår unika embryoscoring för dag 2, och därmed har ett mycket bra instrument att välja embryo för återföring och infrysning, väljer vi i allmänhet den kortare odlingen. Den innebär ju också generellt sett att fler embryon kan frysas och användas senare. Det finns dock speciella situationer då vi tycker att en förlängd odling kan vara befogad, och vi har sedan flera år detta system i vår kliniska rutin. Se även under Blastocyst?.

Ålderns betydelse

Den enskilt viktigaste faktorn som avgör om man kan lyckas eller ej med IVF är kvinnans ålder. Man räknar med att den naturliga fruktsamheten redan vid 36-37 år har avtagit ordentligt jämfört med i 20-årsåldern och detta avspeglar sig även i IVF resultaten. Vad som sker är en försämring av äggkvaliteten, vilket leder till färre graviditeter och fler missfall. Vi tillämpar en åldersgräns på 42 år för kvinnan. Orsaken är att våra liksom andras erfarenheter entydigt visar att behandlingar över den åldern resulterar i mycket få graviditeter.

Individuella skillnader

Även om åldern i sig är den viktigaste faktorn för chansen att lyckas, så finns det en ganska stor variation mellan olika kvinnor i de åldrar där reslutaten börjar sjunka. Vi arbetar vetenskapligt med att bedöma olika kvinnors förutsättningar och har idag tillräckligt stor erfarenhet för att kunna ge mer individuell rådgivning till paren än tidigare. Basen är dels en noggrann undersökning av patientens äggstockar med ultraljud, dels hormonprover som kan tas före behandlingsstart.

Vid ultraljudsundersökningen räknas antalet omogna äggblåsor i äggstockarna och äggstockarnas storlek skattas. Våra resultat talar för att graviditetschanserna är större ju fler omogna äggblåsor och ju större äggstockar patienten har. På så sätt kan en kvinna i 39-40 årsåldern med "bra" ägstockar ha lika stor chans att lyckas med behandlingen som en kvinna som är betydligt yngre med mindre välförsedda äggstockar. Den här bedömningen görs vid parets första besök hos doktorn och ingår i den vanliga gynekologiska undersökningen.

Hormonproverna som kompletterar ultraljudsundersökningen är hypofyshormonerna FSH och LH, vilka mäts i blodet i tidig menscykel. Hormonvärdena har visat sig vara en bra mätare på kvarvarande mängd ägg i äggstockarna och på så sätt vilken chans paret har att lyckas. Det är bl.a. dessa fynd som används i den prognosmodell som tidigare omnämnts. Andra mått på den s k äggreserven är hur långa menscykler kvinnan normalt har (långa cykler bättre än korta) och AMH, ett hormon som tillverkas i äggstockarna.

Det skrivs mycket på nätet

Vi vet av erfarenhet att det förekommer mängder av uppgifter på chatsidorna på nätet om olika åtgärder, behandlingar eller faktorer som sägs kunna öka chansen till graviditet för paret. Det är dock viktigt att läsa sådana uppgifter med ett mycket kritiskt sinne. De flesta av dessa uppgifter kan ej bekräftas i kontrollerade vetenskapliga studier. Lyckandefrekvensen vid en klinik kan variera från en period till en annan utan att man säkert vet varför, dessutom är det stora individuella skillnader mellan olika pars förutsättningar. Det är därför bara om man gör undersökningar på ett riktigt vetenskapligt sätt som man kan värdera om en metod är bättre än en annan.